5 jan 2022 - Koldioxid, temperaturkänslighet - del 1.


Nu lämnar vi isarna och havet och går till nästa kapitel nämligen koldioxid.


Koldioxid är en växthusgas med en temperaturkänslighet på 1,1 grad C per fördubbling av koldioxidhalten. Dvs ett logaritmiskt förhållande. Och utan att man lägger till några förstärkningseffekter som från ökad vattenånga i atmosfären.

Det innebär att om CO2-halten ökar från 200 ppm till 400 ppm så ökar temperaturen med 1,1 grad C. Och vid nästa fördubbling från 400 till 800 ppm ytterligare 1,1 grader.


Flera forskare kom på 1800-talet fram till denna temperaturkänslighet bl.a. Svante Arrenius men även tidigare bl. a. Jean-Baptiste Joseph Fourier. Det sägs att detta enkelt kan verifieras med enkla laboratorieförsök.


Det sägs också att när både vattenånga och koldioxid finns så blir det en förstärkningseffekt så att temperaturkänsligheten blir betydligt större än 1,1 grad per fördubbling av koldioxidhalten.


Vad jag förstår så räknar IPCC med olika scenarier av förstärkningsfaktorer. Vad jag förstår så har deras extremfaktor RCP8.5 blivit någon form av norm för samhällsplanering när man tittar på framtida havsnivåhöjningar.


Vi har ju i avsnitten om isarna på polerna och Grönland räknat på hur mycket havet maximalt kan höjas och och på den extremt och omöjliga kortaste tiden detta kan ske. Jag kan inte gissa vilken RCP det scenariet skulle motsvara.


Jag har inte tillräckligt med kunskap för att ställa en massa frågor om CO2-modellerna. Jag nöjer mig med dessa.


1. Hur genomfördes - genomförs - ett sådant laboratorieförsök?


2. Hur kan ett sådant laboratorieförsök översättas till atmosfärens förhållande?


3. Finns det en övre gräns för hur höga CO2-halter som kan finnas?


 
Fil dr elller tekn dr inom naturvetenskap
Fil kand eller civilingenjör inom naturvetenskap
Naturvetenskapligt gymnasium
Ingen naturvetenskaplig utbildning
 
 
 
 
 

Svar på frågorna